---
id: skorna
title: Skorna
type: scene_reflection
status: active
importance: medium
timeline:
- efter_gatan
- majorna_perioden
themes:
- tillhorighet
- respekt
- klass
- utanforskap
- farmakologi
- missbrukspolitik
- vardagskultur
motifs:
- skor
- hallen
- cigaretter
- lagenheten
- mediciner
characters:
- protagonisten
- varden
- manniskorna_i_lagenheten
places:
- lagenheten_i_portalen
related_fragments:
- midsommar_portalen
- mellan_tva_varldar
- tokens_i_natten
- de_andra
functions:
- visar_kulturell_skillnad
- introducerar_farmakologiskt_tankespar
- humaniserar_manniskorna_i_utanforskapet
- kontrasterar_samhallsbild_och_verklighet
style:
- vardagsfilosofisk
- observerande
- lågmäld
symbols:
skorna:
meaning:
- respekt
- tillhorighet
- kulturell_kod
hallen:
meaning:
- grans
- overgang
- social_port
core_questions:
- vem_tillhor_vilken_varld
- vad_ar_egentligen_missbruk
- hur_visar_man_respekt
voice:
- protagonisten
codex_notes: >
Start with the concrete observation about shoes. Let the larger
reflections emerge naturally from the situation rather than through
argumentation. The fragment should feel intimate and observational.
---
Skorna
Han tvekade i hallen.
På golvet stod inga skor.
Det tog några sekunder innan han förstod varför.
Alla hade dem på sig.
Han såg ned på sina egna fötter och sedan på de andra. De gick genom lägenheten med skorna kvar, trampade över linoleummattan, mellan askkopparna och de tomma energidrycksburkarna.
I vanliga fall skulle han inte ens ha tänkt på saken.
I Sverige tog man av sig skorna.
Det var inte en regel.
Det var något djupare än så.
Ett sätt att visa respekt.
Att lämna världen utanför dörren.
Han funderade en stund och böjde sig sedan ned för att knyta upp sina egna.
Någon såg förvånat på honom.
– Du behöver inte göra så, sade mannen.
– Jag vet, svarade han.
Men han gjorde det ändå.
Han ställde skorna vid väggen.
Det kändes märkligt.
Som om han tagit av sig mer än bara skorna.
⸻
Sen kan du gå över i reflektionen:
⸻
Senare tänkte han att kanske var det värdens eget fel.
Inte skorna.
Allt det andra.
När någon behövde tabletter gick han dit med dem.
När någon behövde hjälp hjälpte han.
Men han hade aldrig riktigt förstått varför människorna där behövde vända sig till samma personer om och om igen.
De kriminella hade i praktiken blivit farmaceuter.
Sjukvården låtsades att människorna var missbrukare.
De kriminella låtsades att de var kunder.
Ingen verkade särskilt övertygad av någon av berättelserna.
Det märkliga var att de flesta inte alls levde som samhället föreställde sig.
De festade sällan.
De tog sina doser försiktigt.
Ofta mer försiktigt än människor i det ordinära samhället tog alkohol.
Många försökte bara få vardagen att fungera.
Sova.
Äta.
Vara lugna.
Orka med nästa dag.
Han hade ibland tänkt att om sjukvården tagit ansvar för deras farmakologi på samma sätt som man tog ansvar för diabetes eller epilepsi skulle en betydande del av marknaden försvinna över en natt.
Men det var kanske en alltför enkel tanke.
De enkla tankarna var sällan de sanna.
⸻